Jag fick flytta vid 4års ålder

Min familj och jag bodde i Brålanda tills jag var 4 år, sen fick vi flytta eftersom jag blev för tung att bäras upp och ner för alla trappor,för vi hade trappor både inomhus och utomhus. Visst hade vi tankar på att sätta in trapphiss men eftersom att pappa jobbade i trollhättan så bestämde vi oss för att flytta och då hamnade här på Danebacksområdet.


När flytten var färdig fick jag börja på dagis här i Trollhättan, efter 1år där så började de med att jag skulle vara inne med min assistent och lära mig att läsa, skriva och räkna medans de andra barnen var ut, det hade både för och nackdelar. Fördelen var ju att jag inte skulle komma efter så mycket när jag väl började skolan men nackdelen var ju att jag inte fick leka med mina kompisar.


Nu låter det väl som att jag aldrig fick leka med mina kompisar ute men så var det inte de behöll mig bara inne några " raster". Nåt annat som inte " vanliga" barn gjorde heller var att göra lite töjövningar, det gick till så att en sjukgymnast från habiliteringen kom en gång i veckan och hjälpte mig med det.  sen var min dagistid som alla andras.


Min familjs liv förändrades totalt

En dag när mamma skulle lyfta upp mig från skötbordet upptäckte hon att jag var alldeles blå i min vänster hand. hon blir naturligtvis orolig och uppsökte läkare, när hon gick på kontroll sa de bara att jag var döv på vänster örat men det var ingen fara. efter ett tag så märkte hon att jag inte kunde sitta som andra barn kunde vid samma ålder. Då gick hon till en annan läkare som sa att jag var lite rund i rumpan, men om hon var orolig kunde han skicka en remiss till mariedal för utredning.

Svaret på utredningen visade att jag hade en CP-skada med vänstersidig övervikt ( CP-skada med vänstersidig övervikt betyder att jag är mer spänd i kroppen än vad " normala" människor är + att min vänstersida är mer spänd än vad min högersida är). Det var då allt förändrades för min familj. Mamma fick vara dagmamma för att se hur jag skulle utvecklas det första året och min storasyster komma lite i andra hand, hon fick t.e.x åka med när jag skulle på undersökningar och rönkenundersökningar.

Och hon fick leka med sig själv för att mamma var tvungen att vara med mig ( Men det har hon tagit igen på de senare år haha).


Om vi skulle åka någon stans så var det genast mycket besvärligare för man fick planera hela tiden vart man än skulle. Sen fick min mamma bråka väldigt mycket med alla myndigheter som inte ville lyssna för fem öre.   


Vem är jag

Hej!



Jag heter Marika Vaihinger och ska snart fylla 20år. och jag har gått på medie programet i 3år, där man fick lära sig allt om media.


Så  här långt låter det väl som jag e "normal" 20åring. men vem e jag egentligen. Jo jag är en 20åring som sitter i rullstol på grund av min CP-skada som jag fick på grund av att jag fick en syrebrist  i 8 veckan i mammas mage.


RSS 2.0